Igår försvann alla slangar förutom sonden.. För den kan hon ha där om ut i fall att hon inte vill äta någon dag.. Men allt annat är borta, inte ens syre har hon längre.. :) Super skönt för nu kan man ta upp henne utan en massa slangar å sånt.. Dessutom har hon fått en ny kuvös som bara ger henne lite värme underifrån.. Hon äter fortfarande på mig, vilket är super mysigt.. Enligt hon på neo så är de väldigt ovanligt att barn i den ålder orkar helamma. Så de känns jätte skönt att höra.. Så nu behöver hon bara gå upp i vikt för att få komma hem :) Ska bli riktigt skönt att få komma hem.. Syskon längtar efter henne oxå.. Eller a, Anton å Ellioth fattar ju itne men Saga längtar.. Och ja vill slippa sjukhuset.. Hoppas inte ja ser att sjukhus på VÄLDIGT länge sen..

Vi räknade mina nålstick på mina lår igår när ja duschade och det va nog minst 25 i varje lår.. :O Ser ut som en nåldyna.. :S Ja borde nog ha fått bort min nålrädsla nu tycker man.. :P Haha!

Idag ska vi åka till falkenberg och träffa barnen lite.. Saknar dom jätte mycket.. Satt och kolla på massa bilder på Ellioth som Susann hade lagt in på sin facebook och ja kan säga att de va jobbigt att titta på.. Jag är inte van att va borta ifrån honom så länge.. Tur han ska va i skåne denna veckan så ja kan träffa honom vissa dagar! Som tur är får han åka med sin pappa hem och umgås lite med honom innan det är dags för att åka till nästa barnvakt.. :( Känns så hemskt att skicka runt honom men vi har inget annat val tyvärr :( Saga har ju ändå sin pappa och mormor och Anton har sin mamma.. Mamma hade gärna haft Ellioth men han är lite krävande och hon orkar inte riktigt med att springa så mycket som man måste göra med honom..

Å som sagt så är det Baste som lägger upp mina inlägg här så jag kommer inte att godkänna några komentarer förens jag kommer hem så om någon skrivit nått så tackar jag så mycket för alla gratulationer och självklart får ni ju skirva.. jag kommer att godkänna dom sen.. :)

Och som jag lovat här så får jag väl skriva en förlossnings berättelse :D Haha.. Detta blir ett långt inlägg, undra hur många som orkar läsa.. Trolgitvis dom felsta eftersom att alla är så nyfikna!!


Det hela började med att jag vaknade på natten mellan lördag och söndag av att jag hade så förbannat ont i magen och lite i ryggen.. Kunde verkligen inte somna om, försökte allt möjligt sen blev de bara värre å värre så att älskling vaknade av att jag skrek å ringde ambulansen.. Den kom ganska så fort och jag fick komma in till förlossningen, ingen vet vart smärta kommer ifrån alls.. Fick något smärtstillande som inte alls hjälpte, fortsatte på måndagen oxå och då kolla dom mina njurar och då visa de sig att högra njuren va mer än dubbelt så stor som den vänstra så dom trodde att de kunde vara sten eller nått annat sånt.. Dom bestämde sig för att ja skulle få en stent (ett rör mellan njuren och urinblåsan som släpper trycket), åkte upp på operation med narkos å hela baletten, blev bra under några timmar sen va den inte alls bekväm, på tisdag morgon fick dom ta ut den för ja fick ännu ondare, åkte upp dit och de försvann helt, gick på toaletten och Baste fråga hur lång tid de skulle ta innan trycket kom tillbaka och hon svarade ett tag men ja kommer ut från toaletten å har ont igen, ja sätter mig i rullstolen å åker iväg, i korridoren får Baste nästa springa ner till förlossningen för att jag hade ONT!!! BLev ännu värre sen, kunde inte stå emot min smärta och för er som inte vet så sa läkaren att det inte finns någonting som gör så ont som detta jag hade.. Dom gav mig några sprutor igen inget funkade, fick lustgas, funkade inte.. Baste gapa å skrek för att dom skulle hjälpa mig och min mamma ringde tillochmed in å skällde på dom.. Fanns verkligen inget som kunde hjälpa mig men så hitta dom en spruta somn va värsta hästdosen, spruta in det och jag försvann ovh blev som ett jävla kolli i typ 40 min.. (För dom som tittade på så trodde dom att jag dog, läkaren blev tillochmed nervös och fråga om jag va med dom, nopp de va ja då inte) sen vakna jag till och läkaren sa att de inte fanns nått att göra.. Baste tvinga dom att köra mig till operation, läkaren vägra igen men tillsist så böjde han sig över mig och sa att han hade bokat en tid kl 13,15.. Åkte upp dit för att kolla va som va fel i min mage, dom öppnade upp som ett kejsarsnitt för att se, dom hittade inget men ut kom vår älskade lilla Alice.. :)

(operation fortsatte medans läkare kollade på Alice.. Dom tog bort min blindtarm och rotade runt men hittade inget.. Så troligtvis sa läkaren så hade jag njursten och hon låg och tryckte på min blåsa med sin axel och detta gav en enorm smärta så han tyckte att detta va ändå utvägen.. Efter operationen kände jag ingenting av smärtan mer än mitt snitt :) ) Så 091027 kom hon ut med sina 2340g och 44 cm.. Vårt älskade lilla barn!!