---

Enligt ultraljudet och mensen blev jag gravid dagarna innan Kendji dog.. Jag hade ingen aning om att jag var gravid förens rätt så sent i graviditeten.. Runt v10-11.. Ville göra abort för jag trodde inte jag skulle klara det.. Var på gyn och tog mina tabletter men jag fortsatte må dåligt och magen svullnade.. Åkte in på en kontroll å det lilla hjärtat slog fortfarande.. Det var menat att jag skulle ha detta barnet.. Valde att behålla barnet men jag har gfått lida för det med.. Tiden gick och jag började svimma och må dåligt i folksamlingar osv. Kunde inte gå till skolan för där fick jag hjärtklappning och svimmade till höger å vänster. Jag fick diagnosen Panikångest. Jag har sån ångest över det här. Jag saknar Kendji lika mycket som alla andra.. Så ni ska fan inte tro att detta är lätt för mig.. Å dessutom fick jag veta på RUL att det var en pojke, å de gjorde mig sjukt ledsen.. Hur skulle jag kunna se en pojke i min famn?! Det går liksom inte.. Min läkare har höjt dosen på mina mediciner osv. Skit jobbgt.. Så tro fan inte att jag har det lätt...

---

Klart jag tycker synd om min syster som förlorade sin underbara son för andra gången.. Varför skulle allt hända henne?! Men samtidigt så måste man vara glad över det som finns kvar i livet.. Klart man sörjer länge men man måste se till det man har. Hon har 3 systrar som bryr sig om henne, en underbar son och flera syskon barn som finns där.. Men som sagt, jag kommer ha det tuft när han kommer ut för jag kommer att tänka på Kendji.. Kommer vaka som en hök över sängen när han sover.. Hur fan ska jag kunna sova alls?

---

Så tro inte att detta var ett lätt beslut, men det hade inte heller varit rätt att jag skulle mista ett barn!